BrutalChoklad

Jasså... Då så har man alltså en blogg. Vet egentligen inte vad jag ska skriva här, men nånting kommer man alltid på. Något att fördriva tiden med när man sitter på jobbet eller hemma utan någonting att göra. Positivt det låter. Men det löser sig, något kommer alltid upp. Men jag varnar er. Egocentrism, narcissism och överlägsenhet kan förekomma, ni kan komma känna er underlägsna.

Hade faktiskt tänkt köpa en såndär fin svart-rosa blommig skrivbok från pocketshop för att skriva ner mina galna tankar i, men sen så kom jag på att skrivkramp är en stor faktor i mitt skrivande. Och då menar jag inte att jag inte kommer på något att skriva, jag menar smärtan man får i skrivarhanden, vilket i mitt fall är den högra. Inte får man ont i handen av att knappra på ett tangentbord inte, mycket smartare lösning. Ibland förundras jag över min egen smarthet. Inte bara slipper jag smärtan, jag kan även plåga stackars oskyldiga individer med mina utomordentligt smarta och alltid väldigt logiska tankebanor.

Tar ju det stora klivet snart också. På torsdag för att vara exakt. Det är ju självklart studenten jag pratar om. Nu kan jag skriva ner allt om det stora steget ut i vuxenvärlden. Hurra! Som vi alla väntat. Men jag har ju i alla fall mitt på det torra, vet vad jag ska göra i sommar, vet vad jag inte ska göra i höst (ingen högskola här inte), har ju en snäll och hyffsat välbärgad pappa som inte tvingar mig att betala hyra eller så. Man har det ju bra faktiskt. Men ändå, det varar inte för alltid.

Jag ska lämna er nu... Återkommer någon gång när jag kan komma ihåg lösenordet. Vi ses då.