BrutalChoklad

Som jag kanske nämnt tidigare gick jag upp en jävla massa vikt i Frankrike. Strax över 7 kg för att vara helt ärlig.

Det är alltså mer än ett kg i månaden. Något säger mig att det inte kan vara hälsosamt.

Precis som alla andra vackra människor i den här världen har jag större komplex för vissa saker än andra.

• Min näsa, som är oroväckande lik ett tryne i fel vinkel. (Det är inte bara jag som tycker att jag ser ut som en flodhäst när jag spärrar ut näsborrarna.)
• Mina fötter. Jag har ankfötter. Skitsmala hälar och feta framfötter, med kortaknubbiga tår på. Min lilltånagel är så liten att man inte ens kan fundera över att måla den, men bred är den, min kära lilltå.
• Min vikt. Sad but true.

Jag har på något vis kommit fram till att min näsa sitter där den sitter, och mina fötter likaså. De är en del, kanske inte den mest attraktiva, men vafan, de sitter ju på mig så dem måste vara rätt snygga ändå.

Men vikten, den kan man ju påverka. Jag har redan tidigare i mitt liv haft problem med maten, inte ätstörningar, men ötrubbningar kanske. Mat har inte alltid varit min vän, och det lever kvar.

Därmed inte sagt att jag vill vara size 0. Det är fult. Man ser sjuk ut. Fattar inte hur folk kan eftersträva det. Jag vill se hälsosam ut, det är mitt mål.

Innan jag åkte till Frankrike var jag ok med hur jag såg ut. Skulle väl inte dött av att gå ner ytterligare några kilon, men så är det. När jag tittade mig i spegeln så såg jag mig. Ingeborg. Jag såg mig inte som perfekt, men det var jag som tittade tillbaks.

7 kilo senare känner jag inte igen min kropp när jag ser mig i spegeln. Jag är ju ganska kort, och då syns dessa 7 kg väldigt mycket. Mitt absolut största mål är alltså att komma tillbaks till den vikt där jag kan se mig själv i spegeln och se mig. Inte mitt huvud på någon annans kropp. Inte mig med en kudde hängd på magen. Och att må bättre.

Nu har det nya livet börjat. Nu ska jag ner, tillbaks till gamla matvanor och rutiner, börja träna igen.

Så kom igen, in med era bästa motivationstips!