BrutalChoklad

Rutinerna går tillbaks sakta men säkert.

Nu sitter jag på jobbet för första gången på ett halvår.

Det känns sådär.

Å ena sidan bra, för det är ett ok jobb, speciellt om man pluggar samtidigt. Och det innebär att jag har ett jobb.

Men även dåligt, det innebär ju att mitt äventyr definitivt är slut, och det är dags att gå tillbaks till ett riktigt liv.

Varje dag blir jag påmind om att jag aldig kommer kunna göra om det bästa halvåret i mitt liv, och att det är slut nu.

Efter att ha varit van vid Paris, så känns Stockholm jättelitet. Livet käns alldeles för enformigt, och som om ingenting nytt någonsin händer. Jag är otroligt rastlös.

Men så är det nog. Det är bara att vänja sig igen, och göra det bästa av saken.

Nu har en undersökning genomförst som visar att det är sant...

Jävla puckon. Det är väl klart det är sant. Folk lägger alldeles för mycket vikt vid kön numera, ta och sluta med det hörni. Vi är alla individer, med personliga förutsättningar och hinder, och dem påverkas inte sådär jättemycket av vad vi har eller inte har mellan benen.

Våga ta en chans. Kvinnor kan. Män kan. Så är det.

Sluta tro nånting annorlunda och behandla folk därefter. Det är därför det är så få kvinnor på uppsatta poster. Trots att de har samma kunskap får de inte samma respekt, utan snarare en klapp på huvudet och ett, "ska du inte låte männen sköta det här, så kan du hålla dig till det du är bra på."

Oavsett hur bra man är på någonting, och hur mycket man vill göra nånting, så spelar det ingen roll. Blir man inte respekterad, blir man daltad med, speciellt om det är oförtjänat, så är det inte kul att komma till jobbet.

Ge oss kvinnfolk chansen!

Läs om undersökningen här.

På tal om att längta tillbaks till Paris uteserveringar. Det gör jag. Massvis. Och lite till.

Igår hade jag en riktigt usel dag. Eller den började bra. Vaknade, frukost, åkte mot stan för en fika med Rebecka, som jag inte träffat sen hon var i Paris och hälsade på. Men på bussen började jag må illa. Förbannat illa. Så illa så att det första jag gjorde när jag klev av bussen var att spy. Framför alla människor. Jävligt pinsamt var det.

Skyndade hem till Theo, låg och ynkade mig i hans soffa hela eftermiddagen. Spydde en gång till. Sen blev det trevligt igen, för sen åt vi tacos och såg på Jackie Brown.

Nu ska jag in till stan och träffa Amy!

Som jag har saknat henne. Hon har ju varit i Australien i ett år, så jag har inte träffat min allra bästa vän på ganska exakt ett år.

Tyvärr har vi inte tid med mer än en lunch, eftersom hon jobbar. Men det är bättre än inget!

Jag hade det ganska trevligt i helgen, om 'än något långtråkigt.

Fick en chans att umgås med släkt och familj, vilket var trevligt. I några dagar. Nu är jag så trött på dem så det förstår ni inte.

Men fick se lite fina saker, som den här underbara utsikten, som jag inte riktigt lyckades med att fota.


Det var mycket vackert. Faktiskt. Trots att det var dalarna.

Haha, jag är verkligen en såndär typisk stockholmare, som tycker allt utanför stockholm är helt onödigt. Nä, så farligt är det inte, men faktum är ju att stockholm är ett av de underbaraste ställena på jorden.

Jag var borta i helgen. Helt plötsligt.

Ena sekunden satt jag och käkade indisk mat hemma hos Theo, några timmar senare styr jag bilen mot ett hus ägt av några släktingar uppe i dalarna.

Kom hem nu på kvällen. Varken TV eller internet har jag haft tillgång till. Men nu är jag tillbaks!

Jag har i och för sig länge tyckt att det är kul med kläder och skor. Men jag är, och förblir (hoppas jag), en tjej med en egen stil. Jag gör min egen grejj.

Men fy jedrans vad jag har blivit klädintresserad under det här halvåret i frankrike. Alla gick omkring och var så finklädda hela tiden, man kunde liksom inte hämta barnen i mjukisbyxor. Och nu får jag sota.

Shoppingbegär som aldrig förr.

Jag vet inte om jag gillar den här sidan av mig. Men den finns där. Den finns där med all säkerhet, och det är inget jag kan göra något åt. Det är väl bara att acceptera, och lära sig leva med.

Men nu måste jag köpa en ny hylla till skorna...

Det är nedrigt det här med att förändras. Man hinner liksom inte med i svängarna...

Tyvärr kan ju detta innebära att det hamnar mer kläder i bloggen. Trots att jag inte vill att detta ska vara en blogg om kläder. Men det som rör sig i mitt huvud hamnar allt som oftast på brutalchoklad. Så vad kan man göra?

Kan man förändras med flit?

Åh vad jag var sugen på amerikanska pannkakor till frukost idag. Det får man ju aldrig.

Hos min mor brukar det alltid finnas ett paket med amerikansk pannkaks-mix, så jag tänkte passa på.

Så jag blandade ihop smeten. Men då såg jag något. Något litet svart som simmade omkring i smeten. Vet ni vad det var? En muslort! Musbajs!

Usch. Jag kan säga att jag slängde ut den smeten.

Och så blev det vanliga, heliga, gamla svenska ostmackor istället. Inte lika gott, men det funkar det med.

Förlåt för den dåliga uppdateringen.

Som ni kunde läsa er till höll jag på med något stort igår. Vi skulle nämligen ha överraskningsfest för min bror, som fyller 18 i slutet på juli. Lite tidigt kanske, men på hans födelsedag är vi hos vår pappa, så mamma kan ju inte fira honom då.

Vi lagade mat hela eftermiddagen, och hans kompisar kom och han hade inte en aning om det, så det blev en bra överraskning.

Det blev lite värre när brorsans kompis skulle hämta sin bil, som han ställt en bit bort, och på grusvägen in till vår tomt fick han sladd och krockade med ett träd.

Det blev en ordentlig buckla, men som tur var blev inget mer än bilen och trädet skadat.

Inte nog med att jag är hemma i Sverige och kan titta på tv igen, min mamma råkaar dessutom ha en av mina absoluta favoritkanaler.

Jag tillhör ju en av dem människor som tycker att det är roligt att laga mat, läsa om mat och titta på matlagningsprogram.

Därför är det ultimat att min mamma har den här kanalen:

Gjorde iordning lite mellanmål åt mig själv.

Satte mig ner för att äta.

Tror ni inte att nästa katt kommer och ställer sig ett par meter ifrån mig, och spyr.

Den här gången var det i alla fall inte en hel mus (fast i bitar) som spyddes upp, utan vanlig kattmat. Men ändå!

Jag tror nästan katterna har gaddat ihop sig, för att få mig att inte äta. Dem tycker att jag är för fet eller nåt. Kattjäklar.

Som ni kanske hört passade jag och Jenny på att byta bilder med varandra innan vi åkte hem från frankrike.

I morse satt jag och tittade igenom dem en gång till och då hittade jag den här bilden:

Ush vilken pärs det var att äta frukost idag.

Gick ner på nedervåningen och fick se en av min mammas katter leka med en liten mus. Och sen hittade jag rester av en liten fågel på golvet.

Medan jag gör frukosten, så hör ja hur hon tuggar på ben, hur musen långsamt slinker ner i katten.

Halväcklad sätter jag mig för att äta frukost.

Då kommer katten vandrandes, sätter sig två meter ifrån mig och spyr upp musen igen.

Jag tog min frukost och gick. Stirrade på den i 15 minuter innan jag lyckades börja äta igen, och tro mig, jag är fortfarande lite halvillamående. Den uppspydda hela musrumpan var bland det värsta jag sett.

Här är den bild på katten när hon slukar musen från början. Japp, jag tog bilder, that's right.


Hur var er morgon?

Nu har jag och min bror varit på kvantum. Jag körde dit.

Det var nästan lite läskigt, men det gick superbra. Saken är ju att jag har kört bil i Frankrike minst två timmar om dagen de senaste halvåret, med en liten skitbil.

Så nu satte jag mig i en stor volvo, som lyssnade på gasen, där växlarna inte hoppade av ingen anledning, och där allt funkade som det skulle. Det var superannorlunda, men jag vänjer mig nog väldigt fort. Det måste ju vara lättare att vänja sig vid en väl fungerande, ny och lättkörd bil, än en skruttig bil med ett spännande temperament.

Bilen jag körde såg ut som den på bilden, fast äldre, skruttigare och smutsigare.

Men det visar ju hur mycket man vänjer sig vid just den bilen man kör.

Hursomhelst så var anledingen till att vi skulle åka till kvatum att jag skulle köpa en kartong. Så det har jag gjort. För 150 kr får jag fylla den med upp till 20 kg. Så om jag gör det, och har min resväska med lika mycket som jag hade i den när jag lämnade frankrike igår, så kommer jag åtminstonde få upp alla mina kläder till Stockholm tills nästa vecka. Så när min mor kommer upp om ett par veckor kan hon ta med sig andra saker, som mina böcker och mina vinflaskor och liknande, som inte är lika akut.

Så köpte jag aftonbladet också. Måste återigen fylla mitt huvud med svenskt skitsnack, istället, eller kanske utöver, det franska. Fick med sofies mode också, så jag kan lära mig hur svenskarna vill att jag ska se ut. Om det nu spelar någon roll...

I Frankrike dricker man myckt vin. Det gjorde jag också. Massvis med vin drack jag.

Och billigt är det. Jag och mina kompisar räknade vin över 3 Euro som ett dyrt vin. Det är kanske lite att ta i, men har man inte bästa ekonomin så. Och det finns många vin att välja på i den prisklassen.

När man köper ett billigt vin så får man ibland råttpiss. Oftast får man något medelmåttigt, går att dricka, är relativt gott. Ibland får man ett riktigt wow-vin. Sånt där som man ångrar att man inte skrev ner namnet på, så man kunde minnas vad det hette.

Men nu är det alltså dokumenterat. Billigt vin är godare än dyrt vin. Läs det här bara.

Det hade jag kunnat berätta för er för länge sen. De där små sommelierna, som tyckte de godare vinerna var de dyra, har säkert bara lärt sig känna igen smaken av pengar. Eller nåt liknande i alla fall.

Men ni ser. Man behöver inte lägga ut storkovan, för att få det godaste vinet. Det blev just billigare att unna sig själv.

En av de saker som är sköna med att vara hemma igen, är att jag kan titta på tv.

Slötitta på TV.

Jag kunde ju titta på fransk TV om jag ville där nere, men då pratar de alltid franska, så jag måste anstränga mig för att ens ha en chans att hänga med i vad de säger. Nyheter och sånt kan jag inte se på tv, då är det alldeles för mycket termer, och svåra ord, så då hänger jag inte med alls.

Men nu förstår jag ju vad de säger på Tv igen, så slötittningen är tillbaks.

Nu måste jag bara komma på hur man sätter på den också...

Jodå, jag har sovit längre än så här många gånger i Frankrike.

Men jag har gjort det för att jag lagt mig sent (kommer kanske hem 7 på morgonen efter en utekväll), med barn som skriker och leker utanför dörren. Och så har jag haft dåligt samvete över att jag sover bort en hel dag i Paris, när jag skulle kunna åka och uppleva denna vackra stad.

Här hos min mamma på den skånska landsbygden finns inte så mycket att upptäcka och uppleva. Jag kan sova hur länge jag vill utan dåligt samvete.

Nu däremot, ska jag ta en dusch!

Fick just veta att jag ska flyga upp till stockholm på tisdag.

För er som inte visste det är jag alltså hos min mor i skåne just nu, där jag mellanlandar mellan Paris och Stockholm, där jag ju bor i vanliga fall.'

Så att jag skulle åka på tisdag var ingen överraskning. Att jag skulle flyga var det. Jag trodde jag skulle åka tåg.

Det jobbiga med det hela är att jag har så sjukt mycket packning här. Dels har jag tre fulla kassar med saker, som jag hade lagt i mammas bil för att få hem, när hon och Patrik var och hälsade på mig i Frankrike. Sen har jag två kassar med saker som jag lämnade kvar här i julas innan jag åkte till frankrike. Sen har jag min stora väska som jag kom med på flyget idag, min datorväska (med alla elektronikprylar) och min handväska (som även den innehåller kläder för att jag skulle få med mig allt. Min stora väska vägde på vägen hit över 20 kg, och jag hade alltså 2 handbaggage.

Nu kollade jag på skyways, som jag ska flyga till stockholm med, och där får man ha en inckeckad sak, max 20 kg, och ett handbagage, max fem kg.

Allt det jag har här nere är inte jättebråttom att få hem. Men mycket är det. Hur tusan ska jag göra!?

Får väl punga ut för att skicka ett paket på posten också helt enkelt. Det är inte billigt det här med att komma hem...

Minns ni att jag var på Monets trädgårdar för en dryg vecka sen?

Här kommer lite bilder!

1. Den kända näckrosdammen, med den kända bron. Tyvärr var det en man som rodde omkring och städade eller nåt, medan vi var där, annars hade bilden varit perfekt. Ser dessutom nu att jag lyckades lägga min copyrightgrejj mitt i bilden, men ni får låtsas att den också är en näckros. Känner ni igen er?

Klockan fem imorse var jag tvungen att gå upp, för att hinna med mitt flyg som gick halv åtta, och nu är jag i Sverige.

I Sverige. I Sverige. Helt sjukt.

På något vänster känns det som om jag är på semseter i Sverige nu, och ska tillbaks snart. Men så är det ju inte.

Nu ska jag kolla igenom minneskortet på min kamera och sortera bilder. Sen ska jag glo på tv för första gången, och sen ska jag åka och handla mat med min mor.

Och så ska jag blogga en massa förstås.

Välkommen tillbaka brutalchoklad!

Det här är eventuellt det sista inlägget jag skriver innan jag åker hem. Halv åtta, tisdag morgon går mitt plan.

Igår var jag inne i Paris för sista gången. Promenerade och shoppade lite kring hallarna. Shorts, mjukisbyxos och en bikini blev det, som jag spädde på min parisgarderob med.

Idag måste jag packa. Allt. Utom kläderna jag har på mig. Imorgon jobbar jag hela dagen, och måste dessutom hinna städa mitt rum. Duktig som jag är så är jag redan klar med bilen och badrummet.

När jag kommer hem blir det bloggning av dock.

Ska visa bilder, och spekulera kring vad jag har lärt mig, och hur jag har utvecklats. Intressant va?

Hejdå frankrike. Jag kommer sakna dig. Men jag kommer tillbaka.