Slutet på ett kapitel
Det är svårt att greppa tanken på studenten. Den tar en med storm, samtidift som man väntat och förberett sig för den här dagen nästan hela sitt liv. Det är slutet på en epok i livet. Aldrig mer skola, lektioner, lärare, klasskamrater. Nu överdriver jag väl eftersom jag planerar på Högskolan någon gång i framtiden, men det är inte samma sak.
Vi hade vår sista lektion någonsin idag. Kollade på bilder från klassresan och delade ut biljetter till slutskivan. Sentimentalt, sorgligt men ändå så otroligt skönt. Det är som att mattan dras undan under ens fötter, men ändå landar man mjukt.
Vi hade vårt sista betygsgrundande moment för ungefär två veckor sen och det är så otroligt skönt. Det är verkligen en last som lyfts av ens axlar. För helt plötsligt kan man titta på tv och faktiskt helt koncentrera sig på programmet, utan att ha dåligt samvete. När man kommer hem om dagarna är man klar med det som ska göras, det är inga läxor, rapporter eller undersökningar som ska skrivas. Det är bara jag och min fritid, och helt plötsligt är det mycket lättare att slappna av. Men det är jobbigt också, när man är van att ha en viss mängd saker att göra och helt plötsligt inte ha något att göra. Det blir mycket dötid.
Över till någonting positivare. Jag satt 20 minuter i Björns trädgård idag, bara jag och en bok, medan jag väntade på att jag skulle börja jobba. Det var så skönt. Solen sken, träden blommade. Jag fann liksom någon slags ro. Usch vad jag låter som en gammal tant som går ut på balkongen för första gången på säsongen, men det var länge sen jag hade tid att bara hänga med mig själv i solen, helt utan stress. Det var trevligt. Folk borde besöka fler parker.
Tack och Hej - Leverpastej
Vi hade vår sista lektion någonsin idag. Kollade på bilder från klassresan och delade ut biljetter till slutskivan. Sentimentalt, sorgligt men ändå så otroligt skönt. Det är som att mattan dras undan under ens fötter, men ändå landar man mjukt.
Vi hade vårt sista betygsgrundande moment för ungefär två veckor sen och det är så otroligt skönt. Det är verkligen en last som lyfts av ens axlar. För helt plötsligt kan man titta på tv och faktiskt helt koncentrera sig på programmet, utan att ha dåligt samvete. När man kommer hem om dagarna är man klar med det som ska göras, det är inga läxor, rapporter eller undersökningar som ska skrivas. Det är bara jag och min fritid, och helt plötsligt är det mycket lättare att slappna av. Men det är jobbigt också, när man är van att ha en viss mängd saker att göra och helt plötsligt inte ha något att göra. Det blir mycket dötid.
Över till någonting positivare. Jag satt 20 minuter i Björns trädgård idag, bara jag och en bok, medan jag väntade på att jag skulle börja jobba. Det var så skönt. Solen sken, träden blommade. Jag fann liksom någon slags ro. Usch vad jag låter som en gammal tant som går ut på balkongen för första gången på säsongen, men det var länge sen jag hade tid att bara hänga med mig själv i solen, helt utan stress. Det var trevligt. Folk borde besöka fler parker.
Tack och Hej - Leverpastej
Kommentarer
Trackback
