BrutalChoklad

Jag hade lagat lunch. Eftesom ingen varit och handlat sen i fredags var utbudet inte så stort, men jag lyckades ändå knåpa ihop en, enligt mig, mycket god gryta.

Det enda som saknades var kryddorna, och det vill barnen inte ha.

Till grytan serverar jag couscous.

Minstingen ska på dans innan lunch, så jag vet inte hur det går med henne.

Mellanungen lyckades jag få att smaka lite, och då visade det sig att han tyckte om grytan och tog massor.

Den äldsta vägrade smaka. Han ville inte ens ha couscous. "Jag tycker inte så illa om det, men jag tycker det finns godare saker". Han ville ha cornflakes. Jag tvingade i honom lite couscous i alla fall, och sen fick han cornflakes.

Och den där itvingade couscousen var en prestation. Det var tjat, och det var gnat, och det var sura miner.

Jag blir knäpp. Barn ska äta den mat man ger dem, så länge det inte är pga av antingen allergi eller att de verkligen inte tycker om nåt. Men det vet de ju inte förrän de har smakat.

Tyvärr är det dock inte min roll att uppfostra dessa barn. Jag kan bara följa de riktlinjer föräldrarna sätter upp.

Däremot, något som jag är riktigt stolt över är att jag fick de båda äldsta att både äta, göra sina läxor och städa sina rum innan datorerna åker på.

Det är en riktig prestation det!