Högskoleansökningar 2 /bekännelse

Först och främst vill jag påpeka att jag inte vill skryta eller framhäva något annan än mina åsikter gällande hur snsäkningar till högskolan, och komvux fungerar.

Sen är det också viktigt att ni vet hur komvux kommer förändras. Än så länge fungerar det så att man kan läsa upp sina betyg på komvux, och sedan söka till hägskolan med dem, om de inte var tillräckligt bra från början.

Nu ska man göra det svårare för folk som redan har ett godkänt att läsa upp det (dåligt för att det blir svårare att förbättra sina poäng, bra för att människor som inte har behörighet, eller IG får chansen lättare).

Antagningarna till Högskolan kommer från och med 2010 innebära att alla som läst på komvux, oavsett om det är läst för behörighet, eller läst upp sina betyg kommer hamna i annan pott, och därigenom få mindre chans att komma in. Färre platser går till dem så att säga.

Nu till mig. Jag råkar ha turen att vara född som en av de där white priviledged kidsen, de som jag berättade om i förra inlägget. De som har akademikerföräldrar, och större möjlighet till vidareutbildning.

På gymnasiet läste jag sam beteende. Samhällslinjen med inriktning på beteendevetenskap, på en av stockholms innerstadsskolor, en av de skolor som kräver lite av sina elever, om jag säger så.

Jag har alltid haft ganska lätt för mig i skolan. Skriva kommer naturligt, lyssnar jag på läraren, så minns jag ofta mycket av vad han och hon säger. Men det betyder inte att jag inte fått kämpa.
http://www.hsv.se/images/18.539a949110f3d5914ec800060689/process_liten.jpg
Jag har slitit som ett djur för att få de betyg jag har. Det har varit perioder då jag varit så stressad att jag inte kunnat sova, jobbat till tre på nätterna, hela trean undvek jag att göra saker på söndagar, eftersom det var min pluggdag. Och då pluggade jag en jävla massor i veckorna.

Jag gick ut gymnasiet med ett slutbetyg på 18,94. Ett slutbetyg som jag är jävligt stolt för, har förtjänat, och kämpat hårt för. (20.0 är max och 10.0 är alla g, för er som inte hänger med i svängarna.)

Saken är den att det jag helst vill utbilda mig till är psykolog. Men på psykologlinjen i Sverige krävs det 19,9 eller 20,0 för att komma in. Sjukt bra betyg.

När jag pratade med min syokonsulent på skolan om det här, så berättade hon att jag har tre alternativ.

1. Jag pluggar utomlands. I köpenhamn finns en rätt stor skola.

2. Jag söker till en annan linje, hoppas på att kunna förflytta mig inom systemet. Går det inte så är jag screwed.

3. Jag läser upp mina betyg på komvux. Problemet är dock att det är så många som vill in på den linjen, att det varje år lottas bland de sökande som ansöker. Och det tar ofta fler år att komma in just därför. Om jag inte kommer in innan 2010 så hamnar jag i så fall i komvuxpotten, och då är det kört. Och inte bara på psykologlinjen, utan jag får dessutom svårare att komma in på fler andra linjer än vad jag hade från början.

Därför rådde min syokonsulent mig att inte läsa på komvux.

Istället ska jag läsa till socionom. Får jag chansen så ska jag byta till psykologprogrammet, om inte kan man vidareutbilda sig utifrån sin socionomexamen, även om det tar 10 år extra, då det krävs massa jobberfarenhet.

Så mycket fick jag för att jag slet häcken av mig.



Det var här jag kände att skolväsendet svek mig.

Och då har jag en jävla tur som först kände det här.

Kommentarer
Postat av: Hillan

Jag håller helt med dig, som sagt. Jag slet också och kämpade för mina betyg. Gick ut med bra betyg, trots funktionshinder. Sedan så tycker jag att alla förtjänar en andra chans. Om man har det tufft på gymnasiet t.ex mår dåligt ska man ha rätt att ta igen det senare. Kram

2008-02-23 @ 21:57:15
URL: http://hillansplace.blogg.se
Postat av: Emilie

Fan vad jag känner igen mig i det du skriver! Har precis samma dilemma som du. Jag kommer att gå ut med 18.5 i snittbetyg om jag får MVG i alla ämnena den här terminen, vilket jag hoppas på. Det känns förjävligt. Jag vill inte hoppa på socionomlinjen eftersom det känns som ett andrahandsalternativ. Då kanske man alltid känner sig misslyckad som inte blev det man ville bli, utan bara det sneppet under.

Det känns jättesegt att behöva plugga upp en massa ämnen. Jag vill inte tillbaka till skolbänken igen, just när jag har slitit som fan och kämpat mig igenom de här åren. Dock har jag hört att man söker in på två olika kvoter. En som är ens vanliga betyg från gymnasiet, och en om man kompletterat på Komvux. Du kommer alltså inte bara att placeras i "kompletteringskvoten" om du läst upp på komvux, utan du kan söka med dina vanliga betyg också.

2008-03-17 @ 21:23:30
URL: http://emiliees.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0