BrutalChoklad

Vet inte om jag nämnt att familjen har en katt.

Det är en väldigt söt katt som heter Kitty. Hon är väldigt snäll och kelig. Speciellt med mig, men jag misstänker att det beror på att jag inte ska lyfta henne, flytta henne, klappa henne och så varje minut. Jag liksom låter henne komma till mig. Det är nog därför.

Hursomhelst så löpte kitty innan jag kom hit, men slutade ungefär samtidigt som jag kom. Frågan var om hon bara slutade, eller om hon var dräktig (heter det så med katter?)

Numera är det uppenbart att hon har bebisar i magen. Inte nog med att hennes små bröstvårtor är stora och röda, och ser ut som små hallon på magen på henne, hon är dessutom tjock. Om man håller henne på magen kan man till och med känna att det rör sig där inne.

Nu är det mellan en och två veckor kvar tills kattbebisarna kommer bara. Jag hoppas hon inte får dem i min säng, då det är där hon gillar att sova mest. Måste nog bröja stänga dörren när jag inte är hemma, så hon inte gör det. Det finns en kartong där vi vill att miraklet ska ske (haha miraklet! - Äcklet snarare), men där är hon aldrig.

Åh, jag älskar små kattungar. Kattungarna får gärna bo på mitt rum. Det är skälva födandet som gärna får vara någon annanstanns än just på min säng. Men man får se vad som händer.

Här är en närbild på hennes ansikte, med en tass ivägen i alla fall: