BrutalChoklad

Idag var jag och Anna som sagt och promenerade runt på stan.

Vi gick bland annat längs Saint Denis. Det är antingen ett rue, boulevard eller avenue framför, men min lilla hönshjärna vägrar avslöja vilket. Den gatan är i alla fall en av de gator som, speciellt kvällstid, gästas av women of the night. Horor alltså. Men även dagtid kan man hitta några, jag intygar.

Dom stod där i kortkort, fet urringning, sönderfärgat hår, sju liter smink, och fick mig att tycka synd om dem.

Men det var inte det jag skulle berätta om.

När vi gick längs gatan råkade jag nämligen spana in i ett skyltfönster. Men astuffa jeans i. Coola modeller, coola färger. Och riktigt jeans, inte nåt konstigt tunt tyg som ska föreställa jeans.

Eftersom jag gärna vill ha ett par rosa stuprör, riktigt rosa, riktigt stuprör, så valde jag att gå in. De hade rosa stuprör. Skitfina rosa stuprör. I tjockt härligt jeanstyg, och inte i nåt elastiskt tjafs som inte håller. Dessutom hade de andra modeller på skitsnygga rosa jeans. Snygg rosa dessutom. Jag var kär.

Men när jag bäst står där och klämmer och vrider för att hitta min storlek kommer en av expiditerna fram. Han frågar något som jag uppfattar som "vilken affär är du från?", men jag antar att det är min dåliga franska som spelar mig ett spratt.

Till sist hittar jag min storlek, och börjar leta efter ett provrum. Jag hittar inget. Så jag letar lite till. Anna hjälper till, snäll som hon är. Men till sist frågar man vart man kan prova.

Men vet ni vad? Man kunde inte prova. Man fick faktiskt inte ens köpa byxor där! Det var en jävla affär som sålde jeans till affärer som sålde jeans!?!

Min provhyttsfråga gjorde att alla tre expiditerna skrattade åt mig, och trodde jag hade tappat förståndet.

Sen körde de ut mig ur affären. Inte nog med att jag gick miste om de skitsnygga jeansen, jag blev utskämd också! Men det gör en rätt bra historia, eller vad säger ni?