Äntligen kängor

Så vad gjorde jag då hemma hos Theos mamma?

Jo jag skulle träffa hans syster för en affärsuppgörelse. Hon var nämligen ägare till ett par vandringskängor som hon inte använder längre.

Vandringskängor, precis sådana som jag har änskat mig varje jul och födelsedag de senaste trhttp://www.utrustad.se/images/scout_lundh_opt.jpge åren, och envist försökt spara pengar till, men alltid hittat något mer "akut" att lägga dem på. Man använder ju trots allt inte såna här kängor alltför ofta.

Men varje gång det är dags för hajk, eller läger, så ångrar jag bittert att jag inte lagt ut pengarna. Det blir kallt, tungt, blött allmänt jobbigt utan.

Nypris kostar sådana här kängor närmare 2000 kronor. Eftersom jag köper dem begagnat får jag en massa rabbat, vi har dock inte kommit fram till ett pris än. Dem är väldigt lite använda, och i ett mycket gott skick, och dessutom fick jag med ett par yllesulor!

Det här är nog den bästa dealen jag gjort på länge. Dem kommer sitta finfint på hajken nästa helg!

Det är ett par Lundhagskängor, Modellen Scout, och passar utmärkt med både tjocka sockor på vintern och tunnare strumpor om sommaren. Väldigt vattentåliga, stryktåliga, lätta för sin storlek med en härlig rundning på sulan så att man nästan rullar fram. I Love It. Bra grepp har dem också.

Om ni klickar på bilden kommer ni till sidan där jag hittade bilden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0