Cykeln också!
Juste, kan ju berätta lite om min kondition. För sisådär en månad sen var den på topp. Topp med mina mått alltså, det vill säga jag klarade medelpassen på Friskis hyffsat bra, röd som en kräfta och häftigare armhämtning än en gumma med dödsångest, men jag hade trots allt inte dödsångest. Jag cyklade en mil på min träningscykel på strax över 20 minuter, och jag kände mig ganska vältränad.
Sedan hände det. Jag stukade foten. För ganska exakt en månad sen nu, och jag kan fortfarande känna av det när jag går i nerförstrappor eller springer. Därför har jag inte heller tränat på en månad, svårt eftersom jag hade så ont.
Idag fick jag dock den brillianta idén att cykla till busstationen lite längre bort, ca 5 km, så jag kunde ta en senare buss. Sagt och gjort. Och herrejävlar så dålig min kondition är. Jag höll på att dö. Jag kände blodsmak. Det var inte kul. Det var smärtsamt och faktiskt lite pinsamt med alla bilar som körde förbi när jag ledde min cykel uppför en av backarna.
Sedan hände det. Jag stukade foten. För ganska exakt en månad sen nu, och jag kan fortfarande känna av det när jag går i nerförstrappor eller springer. Därför har jag inte heller tränat på en månad, svårt eftersom jag hade så ont.
Idag fick jag dock den brillianta idén att cykla till busstationen lite längre bort, ca 5 km, så jag kunde ta en senare buss. Sagt och gjort. Och herrejävlar så dålig min kondition är. Jag höll på att dö. Jag kände blodsmak. Det var inte kul. Det var smärtsamt och faktiskt lite pinsamt med alla bilar som körde förbi när jag ledde min cykel uppför en av backarna.
Kommentarer
Trackback
