BrutalChoklad

Att det ska vara så svårt att sluta med det. Jag tycker att det är rätt så sexigt med tjejer som inte rakar armhålorna, det inger självförtroende och naturlighet. Men hela tiden står jag ändå där med rakhyveln i handen och tänker, en sista gång bara. Men så kommer stubben, man sätter på sig ett linne, och känner sig lite rädd att räcka upp armarna så att det syns.

Tänk vad långt det har gått när jag mot min vilja tvingas raka bort denna helt naturliga hårväxt, som halva befolkningen får ha kvar. Tänk att det ska vara så jobbigt med lite naturligt hår. Varför? Det är ju inte fult med hår under armarna? Det tycker i alla fall inte jag. Varför känns det då så jobbigt?

Jag har slutat raka benen för väldigt länge sen. Det var inte så svårt. Men så har ag det lätt med min pigmentfria hud och mina små pigmentfria hårstrån. Dem syns inte ändå, de flesta tror mig inte när jag säger det. Men det är inte största anledningen till att jag inte rakar benen. Det är lite lathet, och en stor dos "making a point". Varför raka mina ben när det bara blir kallare, stubbigare och jobbigare. Varför bryr sig folk om allt hår?

Och varför har många män så hånrig rumpa? Min rumpa är slät, utan att jag rakar den. Varför har män så mycket mer hårväxt än oss. Och varför är den hårväxten ok?