BrutalChoklad

Jag tror att den rätta inställningen när man vill förändra sitt liv är att låta det ta tid. Göra det på sina egna premisser. Självklart vara motiverad, men inte inte ge upp allt för ett snesteg.

Så jag har börjat med stegräknare igen. Inte varje dag. Det passar ju inte till alla kläder. Vart ska man fästa den när man har klänning till exempel, tror inte den fungerar som den ska om den sitter vid axeln...

Idag trodde jag skulle bli en riktigt dålig dag. Bara en massa sittande.

Men vet ni vad. Jag har hittills gått 9436 steg, och då har jag inte knatat hem från jobbet ännu. Dessutom har jag stått på en såndär orbitrek-liknande maskin i 30 minuter på gymmet, så jag har tränat flåset också.

Jag är stolt över mig själv.

Såna där maskiner är så jäkla bra. På med bra musik i lurarna, och en tidning eller så framför dig, och maskinen gör hella jobbet. Där stod jag i en halvtimme, och visst svettades jag och fick igång flåset, men det var inte så farligt tungt. Men se när jag skulle gå av maskinen, då jäklar kändes det i låren att jag jobbar. Och nu orkar jag knappt byta ställning i stolen, eftersom träningsvärken i låren redan har börjat.

Jag gillar såna maskinen. Såna maskiner som gör jobbet åt en, där man inte märker hur mycket man jobbar, men som får en att jobba stenhårt!