Små små skärsår

Idag diskade jag. Faktiskt.

Och självklart tappade jag ett glas i golvet.

Några svordommar och en halvhjärtad insats med sopborsten senare började jag laga middag.

Theo kom och hjälpte.

Han undrade varför jag hoppade fram i köket.

Han undrade varför jag då och då pep till.

Tre små skärsår senare fick han nog och körde ut mig ur köket så han kunde städa upp allt glassplitter.

Och inte bara glasbitarna, utan även blodet torkade han upp.

Han är snäll, min rumskompis.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0